|
|
Puro Sangue Lusitano |
Lusitanon - ett fullblod från Iberiska halvön. |
Under tusentals år har urvalet av avelsindivider skett. Man har valt att avla på de exemplar som haft bäst egenskaper för strid och jakt. På så vis har man fått fram en fullblodsras - precis som det arabiska och engelska fullblodet. De fyra mest kända linjerna är Andrade, Alter Real, Coudelaria National och Veiga. |
Att det finns klara skillnader mellan olika Iberiska hästraser blir mer och mer tydligt allt eftersom man studerar hur uppfödare valt sina avelsdjur och när man får träffa många olika individer. Även inom rasen Lusitano, finns stora olikheter. En del uppfödare har valt att endast använda inhemskt (portugisiskt ) blod och återskapa den ursprungliga mindre stridshästen med fullblodstemperament och extrem känslighet. Dessa djur är de som helst används av tjurfäktare idag, då de har överlägsen reaktionsförmåga. Andra uppfödare har blandat in mycket spansk blod, så att det är svårt att se skillnaden mellan de båda raserna. Eftersom det har varit tillåtet att använda spanskt blod och ändå få avkomman registrerad som Lusitano kan likheterna vara förvillande. Den mest ursprungliga lusitanotypen finner man hos Veigas uppfödningar och det är Veigas "typ" man ofta använder världen över för att propagera för Lusitanon. Hos t.ex. Alter Real ( bl.a. de bruna hästarna som finns på Portugisiska ridskolan i Lissabon ) grundade man uppfödningen med spanskt blod och arabhästar. Andrade grundade sitt stuteri 1894 med enbart spanska hästar från de finaste Cartujanolinjerna. Det var också Andrade som hjälpte till att lägga grunden för Alter Real. Hästar från Alter Real lämpar sig bra för svåra dressyrrörelser och skolorna ovan mark. Tyvärr har de under senare år haft problem med inavel, vilket resulterat i svagare ben och en del lynnesfel. Många uppfödare väljer därför att inte alls använda sig av detta blod till sina uppfödningar. Andradehästarna är i regel lite större hästar, som används mycket inom ridsporten idag. Den har ett lugnare temperament än Veigan och är lättare att rida och med sin storlek kan den konkurrera mycket bra på både dressyr och hoppbanor. Hästarnas rörelsemönster kan skilja sig en hel del, beroende på vilket urval uppfödaren har haft. Avelsbedömning De hingstar och ston som fått sina avelspoäng innan 1998 har generellt sett fått högre poäng än de skulle haft idag, då man skärpt kriterierna. Innan 1998 hade en bra häst 75 poäng och upp. En häst med 80 poäng var riktigt bra. Nu har en bra häst 70 poäng och över. Under 70 poäng är inte önskvärt, men en del sådana hästar används ändå i aveln. En häst som idag får 75 poäng ( eller över) anses riktigt, riktigt bra. |